Sidor

onsdag 16 december 2015

Hemlig stickning och skolarbete

Jag stickar på en hemlighet att ge bort i julklapp till en ny person i släkten. Åååh, en baby tänker alla nu. Nääää... men jag hoppas att jag får sticka till en liten om nåt år eller så :) Nu är det present till vuxen vi talar om. Jag stickar aldrig till några andra än precis närmsta familjemedlemmarna (bara mina egna barn om jag ska vara ärlig) så det här är en stor händelse. En färdig och en kvar så får ni gissa resten själva.

Annars flämtar jag mest omkring och försöker hinna med allt skolarbete före jul. Hittills 22,5 hp klara den här terminen. Bara 30 hp kvar att klara av innan terminens slut i mitten av januari. Skrev hon fel? kanske någon hann tänka nu. Tyvärr så gjorde jag inte det. Men det löser sig, på nåt vis. 

Just idag sitter jag och skriver på en artikelpresentation till kursen Samtal i teori och praktik. Artikeln heter nåt så fantastiskt som Interaktionell dialektologi och handlar om förekomsten av förhöjda tontoppar i traditionell stockholmska.

Back to work
//M

tisdag 15 december 2015

En orange Siri

Här är hon, min Siri! (och den osminkade sanningen, myself). 


Siri och jag hade ett komplicerat förhållande till en början. Redan sommaren 2014 startade jag projektet första gången. Vi kom inte överens och jag repade upp kanske 3 gånger. Sedan gick hon samma väg som andra stickprojekt jag inte kommer sams med...... UFO-högen. Där fick hon ligga till sig lite drygt 1 år för att tas fram i juni i år. Å tänka sig! Sen dess är vi bästa vänner!

Koftan stickas uppifrån och ner, fram och tillbaka och sedan stickas knappkanter och halskant på. Jag valde att lägga in några förkortade varv på halsringningen baktill för bättre passform. Min kropp är inte gjord för plagg som är lika både fram och bak har jag kommit fram till. 

Garn: Magasin duett Supersoft i färgen Clementine (orange som morot). Hållet dubbelt. Jag gillar verkligen att sticka i supersoft och dubbel supersoft bara rasslar fram på stickorna i enorm fart. Mer supersoft till mänskligheten. 
Stickor: 4 mm
Mönster: Siri av Linnea Öhman. Ett mönster jag garanterat kommer sticka igen. Skulle lätt kunna ha Siri i några färger till. 
Knappar: Från farmors knappburk :)


Sista bilden får bli halshuggen så ni slipper se mitt bleka fejs. Det var en tuff sommar 2015 med sjukdom å elände. Nu har jag piggat på mig och sommarens blekhet har bytts mot ett normalt novemberblekt fejs :) 

//Maria 

onsdag 25 november 2015

Varken hackat eller malet...

Total pluggångest! Försöker skriva men bokstäverna vill inte ut genom fingrarna. Kursen som var rolig känns inte alls rolig längre och huvudet mer fyllt av lösa trådar än söta små nystan av härlig kunskap. Jag formligen kräks trassel snart!

Pausar och tänker att fingrarna får jobba med bloggens meningar en stund. Jag har massor och åter massor av stickat som inte fått något blogginlägg ännu. För att inte tala om allt jag skulle kunna skriva och visa om projekten i slöjdlärarutbildningen.

Men...vi tar en sak i taget så reder röran upp sig så småningom.

I början av 2015 hade jag precis börjat träffa en hemvändande kompis. Vi träffades på stickcafé ett par gånger i slutet av 2014 och så en dag kom ett meddelande med ett rop på HJÄLP. Min vän hade förälskat sig i det här mönstret. Problemet var bara att hon inte hade stickat något efter engelskt mönster tidigare. Undertecknad ryckte ut som översättare och det hela slutade med att jag stickade en tröja jag med. Jag valde rött dels för att det gick en utmaning på instagram i början av året där folk stickade röda koftor men också så klart för att jag gillar rött.


Mönster: Friday again av Ankestrikk. Tröjan stickas uppifrån och ner och innehåller den svåruttalade contiguous-metoden. Ankestrikks projekt ser enkla ut vid en första anblick men mönstren innehåller fantastiskt mycket spännande tekniker och finesser. Så även om jag inte sticker under stol med att det var rätt mycket tråkig raksträcka så vill jag lyfta fram det här mönstret. Har du ett fint garn och behöver en stilren, välsittande tröja så tveka inte! 
Garn: Sandnes Alpacka. Mjukt, snygg färg och trevligt att sticka med. Jag har dock stört mig på att det nopprar sig så mycket. Nu är jag ingen expert på alpackagarn för jag har inte provat så många men jag har känt mig tveksam att sticka mer i det här garnet. Det kliar inte, vilket är positivt i och för sig. Kanske kan jag tänka mig att testa en sjal, mössa eller vantar för att ställa ytterligare diagnos på nopprigheten. Vi får se.
Stickor: 3,5 mm 

Väldigt nöjd med min fina Friday Again men också att jag hjälpte min vän. En hjälp som resulterat i en kolossal mängd stickade projekt efter engelska mönster för både henne och mig.


På ärmarna och mitt fram går en dekorsöm eller hur man ska benämna det. Det är en maska som lyfts kan man säga.



Det som kan vara lite drygt är den eviga blockningen efter varje tvätt. Kanterna rullar upp sig nåt så vansinnigt och med facit i hand skulle jag ha testat någon annan avmaskning.

Sammanfattningsvis är jag nöjd och skulle kunna tänka mig att sticka en till men då i ett annat garn. Den skulle bli snygg i lin.
//Maria

fredag 20 november 2015

Underbar isländsk stickning

I somras stickade jag en kofta till min äldsta dotter. Jag har ett häfte (mer åt bokhållet) med flera mönster på isländska plagg och där hittade dottern den perfekta koftan.



Mönster: Pula (fast med sånt där isländskt p) 
Stickor: tror det var 4 eller 4,5
Storlek: Nån blandning mellan 4 år och 6 år. Mitt barn är lång och smal vilket inte är helt lätt alla gånger. 

Pula stickas uppifrån och ner  och steekas (klipps upp) framtill för att till sist sticka på knappkanter. På insidan sydde jag i ett band för att dölja den klippta kanten.


Färgerna valde hon helt själv och jag imponeras alltid av mina barns färgval eller snarare lättheten att välja. Jag frågar vilken färg det ska vara och direkt kommer det en klar bild över vilka det ska vara och var de ska vara. Själv kan jag hålla på i timmar, dagar, veckor innan jag kan bestämma mig och inte ens då kan jag veta om det känns helt rätt när jag börjar sticka ett flerfärgsmönster.


Lite stor är den ändå, som ni ser. Helt enligt plan. Den här damen växer fort och även om koftan var ett snabbt projekt så hade jag inte lust att sticka en till månaden efter. Nu i november är den mer lagom kan jag meddela :) 

//Maria

torsdag 19 november 2015

Lika fast olika

Idag har jag gjort bloggen offentlig. One step for me, a giant step for....me :) . Nu försöker jag mig på blogglivet igen så får vi se hur det går. Efter år av twittrifierat skrivande så behöver jag träna på längre texter. Herregud, jag ska skriva kandidatuppsats till våren! Nervös är bara förnamnet.

Jag stickade ett par sockor för ganska längesen, i augusti närmare bestämt. Sockor har inte varit och är inte min grej riktigt. De som blivit stickade hittills har kommit till för att mina frusna fötter behöver dem.

Varför inte sockor är min grej? Öhum, jag har liksom lite svårt att göra två exakt likadana och bryter nästan ihop när jag stickat en och inser att jag måste gör en till. Lösningen på problemet blev att skifta färgerna på socka två. Jag är mycket nöjd :)


Mönster: Petter av fantastiska Dödergök.
Garn: Trekking, handfärgat av Tant Kofta.
Stickor: 2 mm (jag stickar löst)


Mönstret var en trevlig upplevelse och mina fötter är glada i novemberkylan. 

//Maria 

fredag 9 oktober 2015

Molnens kör

I september satte bokcirkeln igång igen efter ett relativt långt uppehåll. Jag har fortfarande inte läst alla tidigare böcker men jag hänger kvar och känner mig rätt sugen på det här, för mig,  betydelsefulla projektet. Eftersom bloggen är ny och jag inte presenterat bokcirkeln tidigare så tänkte jag kort berätta vad den handlar om.

Jag ingår alltså i en bokcirkel där vi läser de kvinnliga nobelpristagarna. Det är hittills 13 författare och vi har avverkat dem i turordning där en ansvarig för varje författare presenterar denna och väljer bok. Diskussionerna om böckerna sker i en grupp på facebook men flera av deltagarna bloggar och skriver om detta för allmän beskådan.

September ägnade vi åt Nelly Sachs (1891-1970) och hennes "I dödens boningar" (1947). Här snackar vi lyrik åt det tyngre hållet, minst sagt. Sachs kom som flykting till Sverige från Tyskland 1940 efter en insats från bland annat Selma Lagerlöf.


Bild från Wikipedia 


Jag hittade en favorit bland dikterna och det är denna. 

MOLNENS KÖR

Vi är fulla av suckar, fulla av blickar
Vi är fulla av skratt
Och ibland bär vi era anletsdrag
Vi är ej långt från er.
Vem vet, hur mycket av ert blod som steg
Och färgade oss?
Vem vet, hur många tårar vår gråt
Har gjutit för er? Hur mycket längtan som formade oss?
Leker död gör vi
Vänjer er sakta vid döden.
Ni oövade, som ingenting lär av natten.
Många änglar har sänts er
Och ni ser dem icke. 

Sachs tilldelades nobelpriset 1966 med motiveringen: 
för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde”.


fredag 31 juli 2015

Läsning och ljudböcker

Läsa böcker är helt fantastiskt och jag har alltid tyckt om att läsa. Jag minns att jag inför varje sommarlov hade en lång lista med böcker jag önskade mig i "sommarpresent" av mina föräldrar. Eftersom de tyckte det var bra att jag läste så fick jag oftast flera av böckerna på listan och sen låg jag och läste de första veckorna av lovet. Lagom tills böckerna var lästa var det så varmt att jag mest simmade runt i Bergviken och åt mammas bullar och köpe-Brago på stranden. Snacka om perfekt sommarlov!

Åren vandrar iväg och jag har allt som oftast kommit av mig med läsningen. Kurslitteratur har kommit i vägen för nöjesläsning och hipps vipps stod jag där med två små barn och hade ingen aning om vilka författare jag gillade längre eller hur jag skulle hitta tillbaka till böckernas förlovade land. 

Jag började läsa några titlar mina närmaste rekommenderade och blev så besviken och lite ledsen. De var inte alls bra och ingen av de fångade mig så som andra böcker gjort på tiden när jag nöjesläste mycket och ofta. 

Så jag... kom av mig igen....

Det kom två barn till och så faktiskt lite otippat, ännu mer kurslitteratur. Den här gången har jag läst en del litteraturvetenskap vilket helt klart är till stor hjälp när man ska finna sin väg tillbaka till läsningen. Men ett för mig rätt stort problem kvarstår.....

TIDEN

Den här bloggen är tänkt att handla en hel del om stickning, vilket är det jag lägger en stor del av min tid på. Det går liksom inte ihop med läsning, om man tänker sig läsa mer än mönstret till det man stickar. Eftersom jag alltid försöker finna lösningar så har jag senaste året börjat lyssna på ljudböcker via Storytel. 

Det är ju himla bra att man kan ta del av litteratur och göra nåt annat samtidigt. Passar väl in i vår tid, eller hur ska man uttrycka det? Men jag måste kämpa för att känna mig helt tillfreds med att lyssna istället för att läsa. Det är liksom inte helt hundra i min värld. Känslan att ha en riktig bok i handen, läsa och få karaktärerna att leva i mitt huvud utan påverkan av en uppläsare är något speciellt ändå. Ändå känner jag mig tacksam att kunna ta del av så himla mycket litteratur medan jag gör nåt annat jag älskar, stickning. 

Jag tänkte att det skulle komma några inlägg med böcker jag läst/lyssnat på här. Mest för att jag själv får på pränt vad jag läst men kanske kan någon få ett boktips eller vill dela med sig av egna tankar omkring samma bok i kommentarsfältet.  Vi får se vad det blir helt enkelt. 

Sen kommer vi automatiskt in på ett större läsprojekt som jag gärna vill dela med mig av. Det är något riktigt spännande!

Med önskan om fortsatt trevlig fredagskväll
//Maria

onsdag 29 juli 2015

20.42

Kl 20,42 kan man alltid få för sig att baka en kladdkaka. Varför? Kanske mest för att det vore så synd om grädden från gårdagens våffelmiddag gick till spillo, sa snålvargen. Kanske för att sockersuget vaknade i samma stund som tanken på choklad formades i det annars mycket trötta huvudet, sa hon som tycker synd om sig själv.

Hur det än var så finns det en kladdkaka i ugnen precis i detta nu och medan jag väntar fortsätter jag sticka på Petter-socka nr 2.

Med önskan om fortsatt trevlig kväll
//sockstickande snålvargen med sockersug

söndag 12 juli 2015

Det där med namn...

Här sitter jag och försöker komma på vad jag ska kalla den här bloggen. Vad är det som är JAG? Vilka ord sammanfattar mig och det jag vill dela med mig av? Plötsligt känns det som om alla redan tagit dem där smarta, underfundiga grejjerna. "Sticka fort, dö varm, Jag måste skynda mig att sticka innan garnet tar slut, när avigt blir rätt" o dyl.

Fast något liknande skulle inte spegla hela mig. Jag stickar mycket men inte enbart. Risken är överhängande att det kommer inlägg med helt annat innehåll och då blir den allmänna känslan besvikelse och det skulle vara himla synd för eventuella läsare.

Mitt första inlägg på min nya blogg som jag på riktigt inte har en aning om vad den kommer innehålla. Kanske blir allt klart som korvspad om jag bara skriver ner en massa förslag och ord i det här inlägget? Den perfekta beskrivningen är förmodligen "ostrukturerat men organiserat kreativt kaos med en touch av oklarhet". Möjligen för långt och svårläst.

Skulle min make sätta beskrivande ord på mig så kunde titeln bli  "flokig pessimist, ja visst". Själv skulle jag omformulera det till "drömmande, skeptisk, realistisk feminist".

Hur som helst. Jag plöjer ner ord här under så får vi se vad som händer.

garn / nörd / ull / mamma / student / färgälskare / tråkig / realist / tidsoptimist / prestationsångest / förläst / ekologiskt / funderare / hatar att städa / blivande slöjdlärare / scrapbooking / project life / det enkla / vänsterhänt / tant / mopsägare / google-älskare

När jag blir gammal vill jag bli som Miss Marple (en av karaktärerna i flera av Agatha Christies böcker) och även om jag inte lyssnar på musik speciellt ofta så går jag igång som tusan på folkmusik och hårdrock.

I övrigt älskar jag att klippa gräset och avskyr doften av pelargoner.

//M